Potatis - vår käraste gröda?!

Det är intressant... Det där med potatis. Från olika håll har jag hört att det är den gröda i Sverige som besprutas mest - detta bekräftas i Sveriges Natur 2/08. För min del har informationen resulterat i att jag köper svensk KRAV-märkt potatis. Det blir dyrare, ja visst, men jag vet att jag får en potatissort som jag inte blir förgiftad av för att jag äter den. För övrigt äter jag inte så mycket potatis att det spelar någon större roll för årsinkomsten. Och så var det ju det där med att hålla sig frisk, för hur nyttig är potatisen när den är full i gift?

Enligt ovan nämnda tidning finns det mer än 4000 potatissorter i världen, 100 odlas i Sverige. 755000 ton potatis äts här i vårt land varje år, det är 84 kg per person!

De potatissorter som är mest besprutade är Bintje och King Edward. De besprutas i första hand för att slippa bladmögel, men även ogräs och insekter vill man ha bort samt att blasten ska vissna i rätt tid. Tyvärr är det ju inte bara skadedjur som dör på grund av gifterna, även bin och andra pollinerande insekter blir påverkade av giftets effekter, liksom de vattenlevande djuren som får sin del av giftet när det rinner ned i vattendrag och dammar.

Provtagningar som Livsmedelsverket har gjort har visat att vissa potatisprodukter innehåller låga halter av ett gift som påverkar människan genom att blodet blir sämre på att ta upp syre med symptom som huvudvärk och trötthet som följd. Ämnet är förbjudet i Sverige men kan förekomma i importerade potatisprodukter. Ungefär 20 procent av vår matpotatis kommer från utlandet. Ekologiskt odlad potatis har visat sig vara helt fri från dessa gifter.
(Sveriges Natur 2/08)

Sveriges Natur föreslår att vi ska köpa Princess, Ditta eller Matilda i stället för King Edward och Bintje. De nämner även Cicero, men när artikeln skrevs så var den ovanlig i affärerna. (Men finns den, så köp den! Sveriges Natur säger att den har bra motståndskraft mot flera potatissjukdomar.)

Lite extra kuriosa
Redan på 1970-talet så varnades det för att odla bland annat King Edward och Bintje, eftersom de kunde angripas av sjukdom... (Lappen hittade jag i en bok hemma hos mamma, den ska ramas in och sättas upp på väggen... )

Klorfritt

Jag har bestämt mig för att börja söka efter klorfria papper (alltså, sådana som inte är klorblekta). Hittills har jag hittat ett (1) toapapper som det klart och tydligt står på att det inte är klorblekt. Det är Serlas Ekonomitoa. Fler klorfria (framför allt med tydlig märkning) papper önskas förslag på, skrivpapper, andra toapapper, hushållspapper och så vidare.

Mitt beslut att försöka minska på användandet av eventuellt klorblekt papper kommer från en artikel i Sveriges Natur 5/99. Det är ju i och för sig några år sedan, men det är inget som hindrar att man tar tag i sådant. Bara det faktum att jag hittills bara funnit ett toapapper som inte ser klorblekt ut, och som dessutom påpekar att det inte är klorblekt, är skrämmande tycker jag.

Ekologiska grisar

En liten information om Krav- och EU Eco-grisar, plankad från SvD 11 dec.

• Krav-grisarna får gå ute på bete och böka på sommaren med möjlighet att svalka sig i gyttjebad. Det egna sökandet efter mat ökar välbefinnandet och minskar stereotypt och aggressivt beteende. På vintern är grisarna frigående i hö inomhus med möjlighet att gå ut.
• EU-grisen är hela året frigående i hö inomhus med möjlighet till utevistelse på en begränsad cementplatta.
• Krav-suggor ska ha möjlighet att bygga bo.
• EU:s regler gäller bara på gården men inte vid transport och slakt. EU-grisarna får blandas från olika gårdar vilket skapar stress. På slakteriet finns det inget förbud mot elpåfösare.
• Krav-grisar ska äta Krav-foder som uppfyller strängare krav än EU-certifierat foder.
• Hårdare sanktioner. En hel besättning kan underkännas om en Krav-uppfödare vansköter ett djur.
• Krav tillåter inte den cancerframkallande tillsatsen nitrit för att hindra bakterietillväxt i charkvaror. För att ändå klara hygienen ställs hårdare krav på andra delar i grisarnas miljö.

I artikeln om att Scan blandar EU-eco-skinka med Krav-skinka finns det några ord som jag vill citera:

- Det är otroligt tillfredsställande att föda upp grisar på det viset. Dessutom går deras gödsel direkt tillbaka till jorden. Det växer så det knakar på de åkrar där grisarna gått, säger Olle Linder, som fött upp Kravgrisar sedan 1989.

Mjukplast

Det går äntligen att lägga mjukplast och hårdplast tillsammans i återvinningen! (Det är i alla fall så jag har förstått det, så rätta mig om jag har fel.) Detta innebär alltså att mjukplast går att återvinna ett antal gånger innan det eldas upp. Bland annat hörde jag Jerker tala lite om detta på Plus igår.

Panta mera!

Info, funnen på Facebook, vilken väl kan inspirera till att plocka upp en pantburk om man ser den ligga och skräpa längs promenadvägen:

Att panta 10 burkar ger en energibesparing som motsvarar

Att spela TV-spel i 80 timmar, eller

Att ladda mobilen i 480 timmar, eller

Att koka 178 koppar kaffe

Gör en insats för miljön och bli en hjälte - Pantamera!

Grisar

En kort notis från mig, såhär när dagarna börjar närma sig slutet av juni.

Läste just en artikel om KRAV-grisar. Det tar förvisso längre tid att föda upp dem för att sedan kunna ta dem till slakt. Dock leder detta till bättre kött och de får fler kultingar än sina konventionella grissläktingar.
KRAV-grisarnas foder ska mestadels komma från den egna gården.
Ekologiskt fläskkött innehåller dessutom fler nyttiga fetter än vad det konventionella gör. Något att betänka, såhär i hälso- och miljötider.

Vi måste göra något

Förvisso är det ett exemplar från 2006 jag läser, men jag vet ju så väl att det som står där fortfarande är högaktuellt. Vi kan höra om det då och då eller dagligdags, det finns där. Det pockar på. Det viskar: Vi måste göra något.

Hotet. Det som ligger över oss som en skugga - översvämningar, sjukdomar, jordskred, jättevågor. Massdöd, både bland människor och djur.

Man kan välja att inte bry sig alls eller så gör man precis allt för att vara så miljövänlig som möjligt. Alternativt låter man det bli en blandning i livet, man gör så gott man kan. Dithän har jag kommit. Jag är inte rik, jag kan inte bidra med tusenlappar eller ens hundralappar till omhändertagandet av miljön, men jag kan välja vad jag köper. Jag kan välja kartong framför plåtburk när jag köper krossade tomater, ja faktum är att mina krossade tomater till och med kan vara kravmärkta. Jag kan sopsortera, det är varken svårt eller jobbigt. (Mycket handlar förstås om inställning.)

När Sveriges Natur (från 2006) nämner att den svenska strömmingen från Östersjön innehåller höga halter av farliga gifter, ja ligger högst på listan till och med, eller när svensk köttfärs innehåller ett högt antal bromerade flamskyddsmedel då skriker det till inom mig. Nu vill jag inte mer! Jag förstår inte varför inte hela svenska folket möts uppe på kalfjället och vägrar, vägrar alla gifter och kemikalier, visar att vi faktiskt - för en gångs skull - bryr oss allesamman. För något måste vi väl göra för våra barn? Törs vi ens tro att det blir några barnbarn innan denna jord rasar samman i ett kaos utan dess like? (Om det nu inte redan är det som är här?)