Vart tog din gamla dator vägen?

Det är verkligen så - hela tiden. Vi västerlänningar tar för oss av jordens yta och försöker trycka in alla andra i ett hörn. Det värsta är väl att den västerlänning som är medveten om detta snart måste inse att det man själv försöker med, är en droppe i havet.

I Sveriges Natur 1/09 berättade de om allt elektronikskrot som hamnar i bland annat Ghana. De berättar också att DanWatch 2008 bland annat fann datorer från Stockholms Stad, Världsbanken och FN. Borde inte dessa se till att elektronikskrotet togs om hand på ett bra sätt?

Nu är detta vedervärdiga elektronikskrot, som förstör laguner och annat, trots allt en källa till inkomst för människor i Ghana. Kanske kunde de få hjälp att få till en bra arbetsmiljö. I stället för öppna eldar, för utvinning av koppar, kunde de få de rätta verktygen. (Jag menar nödvändigtvis inte skruvmejslar, utan en byggnad och bra ugnar om det är vad som krävs.) Som det är nu, så ger det som de andas in hosta, utslag och huvudvärk.

Vi västerlänningar glömmer uppenbarligen hela tiden att vår (alla jordbors) värld med sina delar är beroende. Av varandra. Då känns det lite hopplöst att jag lade min gamla trasiga tv i elektronikskrotet och att jag försöker vara miljökämpe alls. Samtidigt så vet jag ju att havet består av många droppar, och om jag kan vara en någorlunda frisk droppe så kanske det till sist ändå gör en skillnad.

Plötsligt kan jag stå ut med min gamla sega dator ett tag till.

Matproblem

Och så är vi flera som lägger märke till att det slängs för mycket mat. Hela 57 % vittnar SvD om. Då talar vi om privatpersoners slängvanor, att affärer också slänger en massa ätbart är ingen nyhet.

Vad göra åt problemet? Några förslag, från mitt huvud:

Köp inte hem mer än vad du hinner äta upp. Ingen mat är så dyr som den man slänger! Hellre en dyr liten förpackning, än en stor som man inte hinner konsumera.

Titta, lukta, smaka! har jag lärt mig. Mjölken kan vara en vecka gammal, om man tittar på bäst före-datum, men smaka fräscht en hel vecka till.

Blir det mat över? Frys in tills du kan göra en pytt-i-panna! För egen del sparar jag till och med vattnet som jag kokar grönsaker i. En bra soppbas, smakar det för lite så kan jag offra en buljongtärning. Oftast behövs inte det.

Mat i kyl/frys som du inte är förtjust i? Ja, inte är det värt att det ligger där. Kanske någon i din vänskapskrets vill ha den? (Men, kan man ge bort sådant som man inte tycker om själv?! Ja, varför inte???)

Vi måste göra något

Förvisso är det ett exemplar från 2006 jag läser, men jag vet ju så väl att det som står där fortfarande är högaktuellt. Vi kan höra om det då och då eller dagligdags, det finns där. Det pockar på. Det viskar: Vi måste göra något.

Hotet. Det som ligger över oss som en skugga - översvämningar, sjukdomar, jordskred, jättevågor. Massdöd, både bland människor och djur.

Man kan välja att inte bry sig alls eller så gör man precis allt för att vara så miljövänlig som möjligt. Alternativt låter man det bli en blandning i livet, man gör så gott man kan. Dithän har jag kommit. Jag är inte rik, jag kan inte bidra med tusenlappar eller ens hundralappar till omhändertagandet av miljön, men jag kan välja vad jag köper. Jag kan välja kartong framför plåtburk när jag köper krossade tomater, ja faktum är att mina krossade tomater till och med kan vara kravmärkta. Jag kan sopsortera, det är varken svårt eller jobbigt. (Mycket handlar förstås om inställning.)

När Sveriges Natur (från 2006) nämner att den svenska strömmingen från Östersjön innehåller höga halter av farliga gifter, ja ligger högst på listan till och med, eller när svensk köttfärs innehåller ett högt antal bromerade flamskyddsmedel då skriker det till inom mig. Nu vill jag inte mer! Jag förstår inte varför inte hela svenska folket möts uppe på kalfjället och vägrar, vägrar alla gifter och kemikalier, visar att vi faktiskt - för en gångs skull - bryr oss allesamman. För något måste vi väl göra för våra barn? Törs vi ens tro att det blir några barnbarn innan denna jord rasar samman i ett kaos utan dess like? (Om det nu inte redan är det som är här?)