Det är verkligen så - hela tiden. Vi västerlänningar tar för oss av jordens yta och försöker trycka in alla andra i ett hörn. Det värsta är väl att den västerlänning som är medveten om detta snart måste inse att det man själv försöker med, är en droppe i havet.
I Sveriges Natur 1/09 berättade de om allt elektronikskrot som hamnar i bland annat Ghana. De berättar också att DanWatch 2008 bland annat fann datorer från Stockholms Stad, Världsbanken och FN. Borde inte dessa se till att elektronikskrotet togs om hand på ett bra sätt?
Nu är detta vedervärdiga elektronikskrot, som förstör laguner och annat, trots allt en källa till inkomst för människor i Ghana. Kanske kunde de få hjälp att få till en bra arbetsmiljö. I stället för öppna eldar, för utvinning av koppar, kunde de få de rätta verktygen. (Jag menar nödvändigtvis inte skruvmejslar, utan en byggnad och bra ugnar om det är vad som krävs.) Som det är nu, så ger det som de andas in hosta, utslag och huvudvärk.
Vi västerlänningar glömmer uppenbarligen hela tiden att vår (alla jordbors) värld med sina delar är beroende. Av varandra. Då känns det lite hopplöst att jag lade min gamla trasiga tv i elektronikskrotet och att jag försöker vara miljökämpe alls. Samtidigt så vet jag ju att havet består av många droppar, och om jag kan vara en någorlunda frisk droppe så kanske det till sist ändå gör en skillnad.
Plötsligt kan jag stå ut med min gamla sega dator ett tag till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, man vill så väl och det kan bli så knasigt... Men visst är det så att vi hör ihop, på ett eller annat sätt här på jorden. OCH vi är ALLA beroende av att jorden inte mår dåligt.
KRAM
Jag blir bara hedrad om du länkar till mig. Miljön är så pass viktig att det bara är bra att flera skriver om det. Ha det bra. Susanne
Skicka en kommentar